Det är en gråkulen morgon. Termometern står på 0 grader,

och tevattnet sjuder nu i kokaren.

Idag känns det som om jag är på banan igen. I fredags strax efter att jag tryckt på enter och min hemtenta i etik & livssåkådning flaxade ut i cyberrymden fick jag en tryckande huvudvärk. Senare på kvällen kom febern och jag har varit helskruttig ända till igår. Usch och fy! Men ont krut förgås inte så lätt sägs det, och nu sitter jag med mina ljus och njuter precis som man ska göra en höstlovsmorgon om man har möjlighet :).

En tös på Grindelunda har blivit ett år äldre också i dagarna...Mathilda fyllde 19 år i lördags :) Grattis, grattis älskade unge!
Vi närmar oss Allhelgona, och jag har tänt några ljus till dem som inte längre är hos oss.
Här citerar jag några vackra ord som Py Bäckman skrivit i sången Koppången trots att den kanske främst förknippas med Advent:
"Här är stillhet och tystnad nu när marken färgats vit. Från den trygga gamla kyrkan klingar sången ända hit. Jag har stannat vid vägen för att vila mig ett tag,
och blev fångad i det gränsland som förenar natt och dag.
Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram har förenat dom själar som finns
med oss här i tiden. Och jag vet att dom som har lämnat oss har förstått att vi är,
liksom fladdrande lågor så länge vi är här".

Ha en skön vecka och helg önskar Gunilla med en kram!