torsdag 3 september 2009

Höstkänslor på altanen

Jag njuter verkligen av den här årstiden......och blev så glad när blombilen stod på torget igår.

Att hälsa hösten välkommen med ljung, prydnadskål och silverek
gör mig väl till mods.


Blommornas skapelse
När Gud skapade blommorna, fick var och en av dem välja var de helst ville växa.
Näckrosen valde dammarna och sjöarna, där vattenytan skulle reflektera dess skönhet.
Linnean valde skogen, där de stora, mörka träden skulle framhäva Linneans gracila form.
Vallmon valde ängarna, där den skulle kunna beundras av varje vandrare som passerade.
Men Ljungblomman höll sig lite i skymundan och när de andra blommorna hade gjort sina val frågade Gud var hon ville blomma.
"Om det är din önskan Herre, så är det på de karga hedarna och de steniga bergssluttningarna jag skulle vilja växa".
Den ödmjuka önskningen gladde Gud mycket och han svarade:
"Där ska du få växa. Och som tack för din osjälviska önskan ska jag pryda dig med oräkneliga små färgsprakande blommor".
Och så kom det sig att ljungblomman lyser upp varje plats där den växer med en sådan glöd och färgprakt. (ur legender och välsignelser. Kristina Reftel)


Godnatt önskar Gunilla med en kram!

5 kommentarer:

Katta sa...

Vilken fin berättelse! Tycker med så mycket om hösten.Ha en bra helg, kram Katta

strömmas sida sa...

Vad fint du har gjort det med blommorna och annat hos dig.

Berättelsen är så fin och det är
nästan som maskrosen...som växer
där knappt något annat växer.

Önskar dig en fin vilsam helg

Ingrid

karin sa...

Håller med om att berättelsen är fin och gullig men jag har hört att om man plockar in ljung så hälsar döden på. Jag tror ju såklart inte på det men undrar hur det kommer sig...
DEt blir en vilsam tid när senhösten kommer och det är skönt.
November tycker jag om.
kram/K.

Barbro sa...

Åh, jag ville ju också ha vit ljung, men jag glömde det när jag var på byn.

Hösten är skön, det är lika mycket måsten då...

Barbro sa...

Det skulle var att det INTE var lika mycket måsten då, förstås...