onsdag 5 mars 2008

Jag fortsätter att drömma om det som komma skall. Håller som bäst på att "kladda" på färg på våra altanstolar. Vilken färg?...vitt blir det. Jag som annars är så färggrann av mig målar nu stolarna vita. Ser det framför mig mot allt det gröna, rosa och vita som jag är särkilt svag för sommartid. Bläddrar också bland Gudruns härliga textilier och trädgårdstips inför våren i "trädgård och blommor".
Här ett litet gulligt broderi i Jämtlandssöm som äldsta dottern gjort i slöjden för några år sedan.

Har lånat detta örngott på obestämd framtid då det är så vackert och skirt i sin enkelhet...och vitt, rosa och grönt!!
Malva...hör av Dig om Du vill ha tillbaka det.


Den 16:e mars skall jag lätt till Linneagården på Loppis.
Så spännande!!!

Sköt om Er!
Kramar från Gunilla

lördag 1 mars 2008

Nu tycker jag faktiskt att det räcker...

...med snö för i år!!! Känns lite tröstlöst att det blir tokvinter nu. Det finns så att det räcker för skoteråkandet i alla fall...så det så!!!
Men att tända ljus, njuta av ranunklar, tulpaner och ulligt gulligt hjärta (från Linneagården) är inte helt fel. Och nu har jag också sportlov :) underbart skönt!

Vi är många som fyller år i mars, så jag fick ett energiryck här på förmiddagen och bakade bullar. Det händer inte så ofta, så det kan vara värt att dokumenteras. Nu finns det bullar i alla fall...ett tag.
Köpte så härliga formar på Jojo. Bredvid bunken anas en handduk från Gudrun Sjödén. Gillar hennes bohemiska inredningsstextilier.


Ha en skön helg allesammans!
Kram från Gunilla

fredag 29 februari 2008

Goda nyheter under det senaste dygnet...

Planeten fortsatte att vrida sig runt sin axel som vanligt med resultat att solen gick upp överallt på jorden.
Miljoner fåglar sjöng och ett oändligt antal blommor blommade.
Jorden välsignades med 340 000 helt nya ljuvliga människobarn.
Intelligenta, kärleksfulla och mycket modiga handlingar utfördes varje sekund på planeten.
Miljoner människor avstod från att säga eller göra något elakt.
Hundratusentals nya, verkligt bra ideér kläcktes.
Miljoner människor skrattade, lärde sig något nytt, rörde med ömhet vid varandra, älskade och vägrade ge upp.
OKÄND

tisdag 26 februari 2008

Än så är det långt till vår, innan rönn i blomma står...

Jag läser bloggar och ser våren spira, men här i norra Jämtland ligger snön fortfarande tjock på sina ställen. Måste bara visa vilken härlig snögrotta Liten och hennes pappa byggde i helgen. Vi tände ljus (naturligtvis!!!) för att få den rätta stämningen.
Må så gott alla trevliga personer ute i vårt avlånga land.
Snart är våren här också, men vi får pulsa i snö ett tag till.
Kram från Gunilla

måndag 25 februari 2008

Nostalgiska nedslag i Grindelunda stuga

En svart telefon i bakelit pryder sin plats i hallen. Som Ni ser på fotot på väggen har huset också tidigare bebotts av en biker.
En priskurant från en svunnen tid, samt tygprover inför vår och sommarsäsongen.

Smått och kanske inte längre allt för gott. Men kul att samla (damm) på.


Är det någon mer än jag som minns denna underbara räddning för långt hår?
Innan detta revolutionerade medel kom, sköljde min ömma moder mitt hår i ättika.
Ja, jag levde förr i tiden...

Kram till Er alla från Gunilla

söndag 24 februari 2008

Vårvinterns solstrålar har lyst så härligt i helgen. Och jag har bara fått titta på dem genom de oputsade fönstren. Åkte på magsjuka i helgen!! Så jag har befunnit mig i karantän. Usch!
Men maken, Tildi och Liten var ute på äventyr. Tjejerna åkte hundspann. De tyckte det var helhäftigt. Jag har aldrig gjort det... jag hade ju annat för mig :(Hoppas ni haft en skön helg...
...mycket skönare än jag haft.
Men livet återvänder känner jag och då är det på sin plats med lite bloggbesök.
Sköt om Er!
Kram från Gunilla

torsdag 21 februari 2008

Månförmörkelse

God morgon! hoppas Ni känner Er utvilade.
I natt hade jag en mycket mäktig upplevelse:
Jag stod ute på altanen vid 02.30 och kikade mot månen som så smått börjat få en skugga på sin vänstra sida. Plötsligt var månen helt enorm. Den liksom hängde och svävade strax ovanför grannens hus, och jag kunde se varenda krater klart som på dagen. Jag tog de mest fantastiska foton av upplevelsen, och tänkte att detta blir mitt livs blogginlägg...
...och som om inte detta var nog. En massa människor, för mig helt främmande...unga och gamla kom gående på vägen vid vårt hus och sjöng de mest sällsamt vackra sånger jag någonsin hört. Det var en magisk upplevelse, snacka om science-fiction.
Och detta fick jag uppleva med min familj!
Och sedan vaknade jag!!!
Är det det här som kallas att bli mångalen eller?
Bilden på inlägget hittade jag på nätet. Den fanns INTE i min kamera i varje fall.
Tråkigt nog.
Kram från Gunilla