onsdag 12 augusti 2009

En vanlig dag på Grindelunda


En mammas bönesvar
av Magdalena Johansson

Det var vid tvättstrecket, bland tröjor, kalsonger, små sjaskiga barnoveraller och utnötta strumpor.
Känslan slog mig;
Jag duger inte, jag räcker inte till.
Med gråten i halsen insåg jag vilken dålig kristen jag var.
Aldrig läste jag min bibel, bön blev det mest bara i förbifarten när jag ändå skulle somna.
Nej, det var nog inte mycket med min tro, det var nog faktiskt redan kört förresten.
Det var då, vid tvättstrecket, jag liksom erfor Guds tilltal.
Inte som någon röst som talade, inte som nåt klotter på tvättstugeväggen utan bara som en tanke, en känsla inom mig:

"Jag älskar dig, du är min, när du är som mest utom dig är jag som mest inom dig. När dina krafter inte räcker till vill jag bära dig. jag begär ingenting av dig, bara lägg dig här i min hand".

En lättnadens suck där vid tvättstrecket, Guds vidrörande vid upphängandet av en pyjamasjacka. Mitt i mitt vardagsarbete, Guds ansikte vänt till mig. Mitt i min trasighet och svaghet, Guds upprättelse och JA till mig.

6 kommentarer:

Hannis sa...

Mmm.
Vackra rader och så sanna.
Det är ju i vardagen,mitt i livet som det behövs.

Kram Hannis

Solstrimmor & Stjärnstrålar sa...

Ett underbart inlägg!
Må så gott!
kram vännen!
nina

cinah sa...

Jadu, det är ju så där vardagen är =)Hittade in till dig från Rostochrosor, så jag ville bara säga Hejhej! Vad duktig din dotter är..vackert armband du fått =)
Hadé bra, kram

Katarina sa...

Så sant, så sant.
Hoppas du har haft en bra sommar.

Kram Katarina

strömmas sida sa...

Det är i vardagsträsket som man
som mest behöver veta att man duger
som man är...utan åthävor...

kram
strömma

hemma hos Bus sa...

Vilket härligt inlägg du har. Visst kan det väl vara så.
Hoppas att du får en lugn och skön helg. Kram kram